Svalbard

 I september 2015 gjorde jag mitt livs mest fantastiska resa tillsammans med 15 fotografer från sex länder på expedtionsfartyget Origo .  Ingen i besättningen på båten hade tidigare sett en isbjörn på ett flytande isberg - förrän vi stötte på en!! Dagen innan såg vi mötet mellan en isbjörn och en valrosskolloni. Längst ner efter alla bilder ligger tre uppslag från mitt bildreportage i DI Weekend den 27/11 2015 och en artikel i Kamratposten från resan. 

(Observera att jag har copyright på alla bilder på denna hemsida. Att publicera dem är alltså förbjudet utan mitt tillstånd. Vill någon publicera dem så kontakta mig på anders@andersandersson.se)

När isen började lägga sig på breddgrad 81, 80 mil söder om Nordpolen kom denna björn hoppande på isflaken. Skutt i tre bilder här  - och sedan film när björnen närmar sig båten.

Lite längre söder ut tog vi ett snabbdopp - lite kallt som ni ser.

Vi kunde lugnt plåta valrossarna som bildade kö för att bli fotograferade. 

Anders Andersson med  valrossar på Svalbard

I gummibåtar gled vi in mot glaciärerna - ofta magiskt vindstilla.

Vi såg mamma trut och hennes två  ungar - första lugna och sedan som bråkstakar.

Vi undrade varför de tretåiga måsarna höll till längst intill glaciärkanten.

Plötsligt rasade ett stort glaciärblock och möter här vattnet med ett dån och ett moln av sötvatten. Efteråt fick vi veta att småtorskarna dör eller svimmar av plötsligt sötvatten - och äts upp av måsarna.

Spårad med GPS

GPS-sändaren runt halsen på denna björn visar att hon i tio dagar vandrat omkring på den lilla ön eller strax intill den – förmodligen har köttet från en död valross intill räckt så länge. Efter denna matfrossa kan hon klara sig i ett par veckor utan ny mat.

Jon Aar på Polarinstitutet är säker på att björnen har nummer N23689. På sin dataskärm kan han se hur hon hittills levat under sina 13 år:

Jon Aars medarbetare träffade på henne när hon 2002 var ute på en av sin första vandringar med sin mamma. Hon och mamman sköts då med bedövningspilar för att de skulle kunna undersökas, vägas och lämna blodprov. Hon identitetsmärktes i ena örat och mamman fick GPS-sändare.

Först fem år senare mötte forskarna henne igen och då var det dags för GPS-sändare. I april i år fick hon en ny sändare. Då hade hon en unge, som inte längre lever.

– Tyvärr klarar bara 40 procent av de nyfödda sitt första år, säger Jon Aar.

N23689  rör sig inom en cirkel med knappt tio mils radie kring Liedelfjorden, Woodfjorden och Wijdefjorden. Vissa dagar bukar hon vandra upp till ett par mil.

Hon beter sig ungefär som den andra honan, N23882, som har sitt revir lite mer väster ut, och som kan följas live med spår på en karta som du når här.

– De här björnarna har bra lokalkännedom och vet var de bäst ska jaga säl och annan föda, säger Jon Aar.

Han har sett hur både lokalbjörnarna och de på isen längre norrut haft ovanligt gott om mat både under vintern 2014-2015 och 2015-2016.

– Isen kom tidigt och låg länge. Därför har det varit två ovanligt bra isbjörnsår med många ungar som klarat sig, medan året före var ett dåligt år.

Tidigare var det jagande människor som var isbjörnens största fiende. Men efter fridlysningen 1973 har antalet björnar ökat markant. Nu är det klimatförstöringen och miljögifter som är största hotet.

Här är kontrasten till natursköna Svalbard - Barentsburg, en sovjetprovins med 400 innevånare, slitet och med Lenin som övervakare.

Stormfåglar följde med oss under hela resan - nio dygn.

Allt utgår ifrån Longyearbyen - ditt flyger SAS och Norwegian, där finns några affärer och 2 000 innevånare.

Här på hotellet Base Camp är bäst att bo - ser ut som expeditionsbarack, men är högklassigt.

Mitt sexsidiga bildreportage från Svalbard i DI Weekend den 27 november 201:

Artikel i Kamratposten från resan - publicerad i januari 2016:

Här sammanfattar reseledaren Anders Geidemark de nio fotodygnen på fartyget Origo: